”Den digitala döda vinkeln” – våra ekonomiska mätsystem är föråldrade

Digital ekonomi

Den digitala revolutionen är inte mätbar med de rådande ekonomiska verktygen. BNP och annan statistik som politiska beslut vilar på är missvisande, vilket leder till att t.ex skatte- och fördelningspolitik får motsatt verkan till vad den var tänkt. Det skriver idag Stefan Fölster, nationalekonom och chef för Reforminstitutet, och Anna Felländer , Digitaliserings- och framtidsekonom Swedbank, i en debattartikel i DN.

Författarna tar BNP som exempel. BNP är ett mått på ett lands sammanlagda ekonomiska aktivitet under en tidsperiod, oftast används år. Det är ett viktigt politiskt mått, då det används i jämförelser med andra ekonomier, men kanske främst för mätning av tillväxt.

Många vardagliga ekonomiska beteenden, t.ex konsumtion, som mängder med svenskar gör dagligen i vårt digitaliserade samhälle påverkar inte BNP såsom det mäts nu. När vi köpte musik i affärer och hyrde filmer i videobutiker, var konsumtionen synlig och mätbar, men dagens mediekonsumtion sker digitalt via prenumerationstjänster som Spotify och Netflix och blir osynlig för BNP-mätverktyg. Författarna kallar detta ”den digitala döda vinkeln”.

Digitaliseringen kan till och med påverka BNP negativt. För 20 år sedan var den normalt att en person ägde en stereo (med CD-spelare), TV, video (VHS-spelare), kamera, kanske filmkamera, klockradio och liknande prylar. I dagens pengavärde skulle detta vara prylar för 10.000-20.000 kr, men kan idag ersättas med en smartphone för 2000-5000 kr. Det är ökning av disponibla inkomster på 8000-15.000 som inte mäts i BNP. Snarare påverkar det BNP negativt, då det i statistiken ser ut som en minskad konsumtion.

En annan effekt av digitaliseringen som inte BNP reagerar på är den kollaborativ produktion och -tidseffektivisering. Författarna ger som exempel kollektivtrafik-appar som effektiviserar resandet, och appar som Waze, som minskar bilköer. Jag själv ser exempel som alla digitala plattformar för teamarbete, och samarbete generellt, tex. Facebook-grupper.

Som jag förstår det menar inte författarna att produktion i ”den digitala döda vinkeln” aldrig kommer att synas i BNP-statistiken, utan att den gör det först långt senare. Och då är det försent, då har politiska beslut redan fattats som påverkar allt i den digitala döda vinkeln . De tar som exempel det teknikskifte tvättmaskinens införande i hemmen på 50-talet innebar. Effekten syntes inte i BNP-statistiken för 5-10 år senare när kvinnorna hade börjat producera i de jobb de nu hade tid att ta. Hushållsproduktion, och den tidseffektivisering tvättmaskinen innebar, mättas inte i BNP.

Författarna menar att vi i är ett liknande läge nu. Saker händer i vår ekonomi, och de traditionella statistikverktygen ser det inte. Författarna menar att ”Sveriges ekonomiska politik tappar kontakt med verkligheten”.

Om det är så illa som författarna menar, så är det allvarligt. Ett regeringsförslag, baserat på branschönskemål, är att göra det lättare för startups att rekrytera. Den digitala marknaden byggs av många små risktagande innovationsbaserade företag, så kallade startups. Argumenten för är att ge extra stöd till dessa är att de står för ett momentum svensk ekonomi och kan ge arbetstillfällen och tillväxt med (relativt) små medel. Motargumenten mot detta förslag baserar sig på rådande ekonomiska statistik; varför satsa på just den här marknaden när (statistiskt) inte skiljer sig från andra. (motargumenten hörde jag i en debatt i Studio ett, SR P1, men jag hittar inte igen det nu).

 

Martin Nilsson

Intresserad utvecklare och kreatör från Karlstad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *