Prince – King of popfunk (och gitarrsolon) – har lämnat scenen

Prince Rogers Nelson

Prince Rogers Nelson

Prince dog idag i sitt hem av ännu oklara orsaker. Därmed har ytterligare en musikikon tystnat i år; i januari gick även David Bowie bort. Deras musik och musikaliska kvalitéer var olika, men på många sätt representera de samma ikonskap, bara från olika dekader,  Bowie 70-tal, Prince 80-tal.

Jag tillhör Prince-generationen, så Prince bortgång markerar mer ett epokslut, än vad Bowies gjorde. Jag upptäckte honom, såsom de flesta andra, i och med Purple Rain-filmen och -albumet 1984. Men när den allmänna uppståndelsen lagt sig, stannade jag kvar med de flesta album han släppte under 80-talet i CD-spelaren.

Känd för showen, ihågkommen för musikaliteten?

Det Bowie och Prince har gemensamt är att de slog igenom och blev stora stjärnor på kort tid, inte så mycket beroende på musiken, såsom deras scenpersonligheter. Bowie slog igenom som personan ”Ziggy Stardust”, och han hann under sin storhetstid avverka några ett flertal scenkaraktärer, inklusive ”White Duke”. Prince hade egentligen ingen persona per se, men en unik stil och design på scen, gitarrer och skivomslag generellt.

Omslaget till Controversy (1981), en av Prince tidiga album

Omslaget till Controversy (1981), en av Prince tidiga album

När han slog igenom så handlande både kläder och framträdande mer eller mindre bara om sex. Med låtar som ”Sexuality”, ”Do me, baby” och ”Jack U off”, och framträdanden där han älskar med gitarren, eller masturberar den som ett kön, komplett med monterad vattenslang längs gitarrhalsen för avslutningen, tog han den amerikanska klubbscenen med storm. Hans musik toppade listorna, men precis som med Bowie, berodde de snabba inledande framgångarna nog mer på showen än själva musiken.

Men både Bowie och Prince var fantastiska musiker. Bowie hade sin röst och sitt låtskrivande, Prince var ett komplett musikalisk geni. Eller nästan komplett. Han har skrivit och producerat oerhörda mängder med låtar (han gav ut 39 album), och en väldigt låg procent av dessa kan betecknas som hitar, eller ens populära låtar. Det ska dock sägas att Prince mycket sällan skrev tighta radio-hitar enligt vedertagna regler, en typisk Prince-låt är beat-baserad, en och samma sköna funkiga beat genom hela låten.

Men låtskrivandet var ändock – enligt mig – inte i par hans övriga musikalitet; han kunde spela på allt som hade tillstymmelsen att ge ett ljud ifrån sig. Han skrev, producerade och spelade alla instrument på nästan alla sina album. Men för mig är en han av de största sologitarristerna; ingen kan så nonchalant som Prince riva av ett melodiskt gitarr solo, komplett med grekisk dramaturgi och tuffa (nonchalante) poser.

Tyvärr finns inte mycket av konsert-Prince på Youtube (ännu), jag lever på minnen från mina VHS-band. Men Purple Rain-filmen lär vara ganska lätt att se via någon tjänst. Den är i princip en Prince-konsert med en tam story vars scener klipps in mellan låtarna. Konsertscenerna är hämtade från två riktiga livekonserter (visserligen framförde för att filmas för filmen) och musiken är alltså ”äkta”, och inget studio-ljud.

En av Prince större framträdanden på senare tid (Super Bowl 2007) finns dock bevarad på Youtube (med inbäddning avstängd): https://www.youtube.com/watch?v=7NN3gsSf-Ys

Och det var även mycket showen Prince som jag fastnade för som ung. Bowie blev känd för sin stil och persona, men hann få den musikaliska respekt han förtjänade tillagd till sin ikonstatus innan sin död. Jag tycker dock inte Prince under sin levnad fick den musikaliska cred han förtjänade. Jag hoppas det nu ändras.

Och det kanske gör det, jag läste t.ex precis att Guns ‘n Roses-Slash sagt att Prince var

one of the greatest musical talents of my lifetime. Maybe of the 20th century

Martin Nilsson

Intresserad utvecklare och kreatör från Karlstad

Du kanske också gillar...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *